Stilleben

Ja, alltså herremingud vad är grejen tänker ni kanske nu. Förstår det, jag tänker lika. Vad är grejen med att ta kort på en fucking tandkrämstub och dyligt. JARU, det ska jag berätta. Min arbestkompis, som för övrigt är fotograf, sade till mig (efter att jag gnällt en tår om att det inte finns någonting att fotografera) att -Herregud, det är ju nu du får sätta din kreativitet på prov. Så jag har nu gjort det, jag har varit kreativ och skapat mina motiv. Sen om det kan kallas kreativitet  eller om det bara är tragiskt det tåls att tänkas på. 

 
Shiny, Rainy, Thursday
Sitter med en kanna kaffe och försöker vakna till liv. 
Det regnar i dag också, men jag ser att solen kommer fram då och då,
Verkligen kämpar för att ta sig fram. Liksom försöker bryta sig loss,
pressa sig fram, slå målnen på keften och bara sola skiten ur hela världen.

Jag vet att den vill, vet att den försöker. Allt har sin tid bara.
Men idag räcker det för mig, att den försöker och jag är inte lika bitter som igår.
-but hey, vad spelar det för roll med lite regn när jag har världens mysigaste bok att läsa?



Bilderna är i från samma serie, Övergivet.






Jag hade ganska mycket problem med den här uppgiften, hittade liksom
inte riktigt något som var tillräckligt övergivet. Det kryllar ju inte direkt 
utav spökhus. Men så satt vi i bilen, Bänga och jag, och åkte förbi något
som såg rätt fallfärdigt ut. Vi stannade, tänkte att något går säkert att
dokumentera och visst fanns det det. Det var dagen innan deadline så jag 
hade kanske inte så mycket tid på mig för att leta efter det där ultimata
rucklet, där det spökar och ligger små trasiga dockor med barocklockar
från 1800-Talet på golvet. Det var mer fota eller inget alls.

Men jag tror att just då, just där var jag supernöjd med bilderna. Idag, gillar
jag dem inte alls lika mycket. Idag gillar jag den första bilden i det här inlägget,
bilden som jag då inte brydde mig om att ens öppna. Den visades aldrig
upp för klassen. För då var den dålig. Idag ser jag den som den bästa.