Dimman ligger tät
För ett par dagar sedan tog jag en frisk promenad, jag såg att det var lite disigt ute så jag pallade inte att släpa med mig kameran. Hela veckan hade varit så där "blöta-raggsockor-tung" och grå vilket betyder att jag blir rätt depp och anti till allting. Så fotograferandet var just inget jag kände för. Jag började oengagerat släpa mig iväg på den 6 km långa promenaden jag tvingat mig själv att gå. När jag kommer till gavleån ligger dimman som en vit slöja över hela gävle. Det var sååå fint. Jag blev genast bitter över att kameran låg hemma, som det alltid bliiir och att jag aldrig lär mig någon gång... Jag förskte desperat fotografera med mobilen. Bättre än inget liksom. Men det var faktiskt kul, att fotografera med mobilen är, i alla fall för mig, en liten utmaning. För det är ju inte alls som att fotografera med riktiga kameran med inställningar, skärpedjup och sådant. Man tvingas vara kreativ med det man har och det var rätt kul. För att vara en helt grå och risig dag med mobilkameran så blev jag rätt nöjd ändå. 

Det här också bilder så olikt mig, jag älskar ju färger och ljusa klara bilder. Det här är ju liksom raka motsatsen, haha. Snacka om att gå utanför min comfort zone. Men det är väl så man utvecklas antar jag? 

Idag har solen i alla fall tittat fram för första gången sedan, sedan aldrig kändes det som. Så härligt att det nästan kändes overkligt haha! 
 
 
Nyckelring
Jag ramlade in hos Trendenser som hade gjort en "home made" Nyckelring, en nyckelring som jag föll pladask för, I LOVE IT! Jag som det senaste decenniet har haft mina nycklar, typ, ihopknutna av ett snöre, kände att det var dags att ta tag i problemet och det gjorde jag! Alla prylar jag använde mig av hittade jag på Panduro och i svärisarnas garage. 

Jag blev supernöjd med resultatet, lägg speciellt märke till typografin, så på milimetern spikrakt, eh... Men är det hemmagjort så är det, det är charmigt, haha. I alla fall betydligt mycket bättre än det jag hade innan. Ett snöre liksom, hallå.. 

Nu sitter jag och funderar på vad jag ska göra med snutten som blev kvar, hm. Läderkrokar till hallen kanske?  
soluppgång
Livet som pendlande när det är som bäst. Ofta på höst- och vinterhalvåret får man se soluppgången svepa förbi tågfönstret. Det är så makalöst vackert, och ingen soluppgång är den andra lik. Jag vill liksom slänga mig av tåget och flyga in i den färglada himmlen som fortfarande inviger lite ljus i den annars så gråa och mörka vintern. Men på tåget är det väldigt sällan en har möjlighet att göra det, faktiskt, om jag ska vara helt ärlig har jag hitils aldrig lyckats. 

Det är ju också väldigt sällan en har med sig kameran vilket är synd, då det verkligen är ett magiskt vackert skådespel utanför tågfönstret. 

Jag som offtast tar kvart över sex tåget på mornarna, prickar soluppgången där den gör sig som bäst, över denna lilla sjö som är helt fri från träd och buskar och sådant. Bilden är ju tagen från tåget, med en iphone 5, så det är ju inte världens bästa kvalite och sådant, men som en klok fotolärare sade en gång i tiden; den bästa kameran är den kameran du har med dig. 

Den övre är från den här veckan och den under är från förra vintern, typ januari någon gång, lite senare i alla fall när solen börjat gå upp lite tidigare. Det är en utav mina favoritbilder, lite tråkigt att den är tagen med mobilkameran så det blir så dålig kvalitet men jag gillar den ändå :)

Nu ska jag fira att jag har TVÅ dagars ledighet framför mig, med inte allt för mycket plugg! Tjoho för den liksom :D