Greta-Bus
Försökte fota Greta för ett tag sedan. Men det var så mörkt så det blev bara en bild. 
Greta har stenkoll.
Iförrgår skulle Greta matas.
De första nätterna skrek hon rak ut i ett väldigt panikskrik som fick mig att nästan börja grina då jag trodde hon var på väg att dö. Anledningen till panikskriken visade sig vara att syrsorna liksom kröp upp bakom henne och helt enkelt skrämde skiten ur stackars lilla Grodan. Jag började då ställa in en djupskål, från vårat eget matporslin, där jag placerade syrsorna i. Sen dess har lilla Greta inte skrikit något mer.

Innan Greta serveas en syrsa i en utav våra mattskålar skakas syrsan runt i kalk/vitiaminpulver i en plastmugg. Nu har Greta kommit på att så fort jag tar upp den där lilla plastmuggen med vitt pulver i, så nalkas mat. Hon blir väldigt ivrig och jag riktigt ser hur hon slickar sig runt munnen samtidigt som blicken följer varje liten rörelse.

Så iförrgår när jag lade ner den vita syrsan i skålen utanför buren hör jag KLONK, och där flög Greta in i glasrutan. Hon försökte alltså kasta sig igenom glaset för att slänga sig ner i skålen och smaka på syrsan. 
Vaddå matvraak?

Det som är ännu roligare, är att igår då jag och Greta sitter och tittar på tv i sängen. Greta ligger på min mage och Daniel kommer från köket med skål (en lika skål som Greta får mat i) fil och flingor. Greta ser genast skålen och Daniel hinner knappt sätta sig i sängen innan lilla Greta har flygit på Daniel. Vi förstod liksom inte riktigt först. Fast sedan klickade det till. Greta tror att hon ska få syrsa.

Hon försökte ta sig upp till skålen, klättrar och hänger på Daniel. Hela tiden med blicken på Daniels skål. Hon gav inte upp så till slut fick jag gå och hämta en syrsa åt henne. Så hon skulle bli tyst liksom.

Nu har inte jag några problem med att ta i syrsor eller så. Så självklart skulle lilla Greta få mat i sängen. Men syrsan var liksom snabbare än både grodan och mig så den smet in undet täcket där Daniel ligger. Daniel som HATAR syrsorna ställer sig upp i sängen och panikskriker. TAAAA BOOOOORT DEN, VART ÄR DEN.. ARGGHHHAAARHHHGGGAA IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH.. Samtidigt som han lyfter lite på fötterna och flaxar med armarna. 

Själv ligger jag dubbelvikt i sängen av skratt. Jag nästan kissar på mig. 
Nu får inte Greta äta syrsa i sängen längre. Pfft..  
Sagan om Daniel och Grodis
Här sitter jag i köket och lyssnar på min Daniel som ligger i sängen och myser med lilla Greta.

Det är så fint och jag blir så varm i magen.

- Naw, äru lite morrontrött, jaaa såå klaart du är lite pumsig grodis.

(med sådan där typisk jag-pratar-med-en-bebis-röst)

-Ska du ligga och titta på tv med pappa, jaaa det ska vi.

I köket sitter jag och ler med hela ansiktet, hör allting han tror jag inte hör.

-Va ä mamma rå, grodis va ä mamma.

Jag som ficka tjata hål i öronen på den där Daniel för att överhuvudtaget få tänka tanken om en groda som husdjur. En slemmig groda är inget husdjur. Tyckte han.

När han sedan, mycket motvilligt, gick med på en liten Grodis, sade han bestämt att den där får minsann du helt sköta själv. Inte en vattenskål tänker jag byta.

I går böt han vatten fast jag redan gjort det. Fuktade buren och varje morgon säger han god morgon grodan.

Hade det inte varit för att han kräks utav att behöva ta i en syrsa, så hade han garanterat matat ihjäl Greta.

-Men hon ser ju så hungri ut..

Det är nog tur att jag sköter den biten.

Daniel är nu, inte bara "pappa", utan bästa vän med Greta. Han ligger och googlar på korallfingergrodor och tittar på små filmer om andra grodisar.





Jag tycker det är så fjantigt fint.