..och smultron det gör jag åt barna..
I kväll har jag promenerat en mil. Japps, det känns på riktigt i stjärten vill jag lova. 
Jag har varit i gruppslagsmål, japps, jag mot säkert tusen myggor. 

Jag har tydligen ett väldigt delikat vänsteröra. Fråga myggorna som bet mig. Det var nästan så att jag fick skaffa ett sådant där kösystem. Nummerlappar och dyligt så att alla skulle få plats. Ni kan ju tänka er hur mitt öra ser ut nu. Fem(!) myggbett senare. Ni vet det där krumelurerna i örat som pigan Ida i emil i lönnerberga undrade över? Ja, några sådana har inte jag längre. Det är liksom bara en stor klump utav hela örat. Skitsvullet med andra ord. Ajajaj.

Till min stora lycka hittade jag världens bästa smultronställe. Problemet var ju bara att i samma stund jag fann mina smultron, fann myggen mitt delikata blod.

Kära värld, nu var det krig. Slagsmål. På riktigt. Tyvärr vann nog myggen, men jag fick mina efterlängtade smultron i alla fall. Ett mongoöra och hundranittionio myggbett till på köpet. Men det var det värt!  


Bienvenue à Balzer

 
Vi har haft en trevlig midsommarhelg med skitmycket mygg, men faktiskt, tror det eller ej. Så har vi INTE haft en endaste liten droppe regn, HA! Vad sägs om den. En midsommar utan regn. Kors i taket.

Mer än så behöver jag inte skriva, jag tror bilderna säger en hel del om vad vi har gjort och hur vi har haft det!


Fina Pappa med Zenta!

Julia och jag på fotopromenad.



 








Så undrar alla varför jag är som jag är, här har vi äntligen svaret, Det är genetiskt. Jag tycker om dig pappa.













Jag fick låna Annas macroobjektiv där uppe och gissa om jag blev lycklig! Jag hittade som en helt ny värld där nere i blommorna bland alla insekter. Men jag känner att här börjar bli lite fullt på bilder så de kommer i ett senare inlägg!