Sagan om Daniel och Grodis
Här sitter jag i köket och lyssnar på min Daniel som ligger i sängen och myser med lilla Greta.

Det är så fint och jag blir så varm i magen.

- Naw, äru lite morrontrött, jaaa såå klaart du är lite pumsig grodis.

(med sådan där typisk jag-pratar-med-en-bebis-röst)

-Ska du ligga och titta på tv med pappa, jaaa det ska vi.

I köket sitter jag och ler med hela ansiktet, hör allting han tror jag inte hör.

-Va ä mamma rå, grodis va ä mamma.

Jag som ficka tjata hål i öronen på den där Daniel för att överhuvudtaget få tänka tanken om en groda som husdjur. En slemmig groda är inget husdjur. Tyckte han.

När han sedan, mycket motvilligt, gick med på en liten Grodis, sade han bestämt att den där får minsann du helt sköta själv. Inte en vattenskål tänker jag byta.

I går böt han vatten fast jag redan gjort det. Fuktade buren och varje morgon säger han god morgon grodan.

Hade det inte varit för att han kräks utav att behöva ta i en syrsa, så hade han garanterat matat ihjäl Greta.

-Men hon ser ju så hungri ut..

Det är nog tur att jag sköter den biten.

Daniel är nu, inte bara "pappa", utan bästa vän med Greta. Han ligger och googlar på korallfingergrodor och tittar på små filmer om andra grodisar.





Jag tycker det är så fjantigt fint.
Värmeslag

Följde med Daniel och hans bror till Grycksbo i går. Jag fiskade aktivt i kanske 20 minuter (på heeela dagen) och det var på morgonen. Jag gjorde att halvhjärtat försök till att fotografera. På andra sidan isen, i genom skogen (med en halvmeter snö), över en väg och upp för en liten kulle låg det, ja vad ska man kalla det. En föredetta skog, innan människan kom, människan såg och människan fällde träd. Kalhygge, kan det heta så? 

I alla fall vandrade jag iväg i hopp om att få lite "kalhyggebilder" tänke att där växer det säkert lite annat smått och gott också. Men, jag kom till skogen och började ta kort på lite "vår" sedan tog jag mig till diket vid vägen där jag hade snö till midjan och fastnade.. 

Där satt jag fast i dikeskanten och svettades ymnigt medan solen grillade mig. En bil åker förbi och tittar på mig som om jag är dum i huvudet, hej hej, vinkar jag. 

Jag lyckades åla mig loss och jag lixom gliiider ut på vägkaten som en fet flodko. snöig och svettig. Sedan satte jag mig på plogvallen vid vägkanten och bara satt där. Jag tittade på kullen och tänkte FUCK YOU. Sedan klädde jag av mig, både mössa, vantar och jacka. Solen värmde som i Thailand, på riktigt alltså. Jag funderade på att för evigt sitta kvar där men då ringer Daniel och säger att korvgrillningen är på G. Ja då blev det fart på  käringa vill jag lova. 

Resten utav dagen satte jag fast mitt pimpelspö i snön och läste, och läste och läste och solade och lite kaffe. 
I dag har mitt anlete antagit en rätt aggrisiv brandröd ton. 

Blev inga höjdarbilder, blev inte nöjd med någon men lägger upp dem ändå.
The beauty is in the eye of the beholder.  


  
 


  
 
Rain is pouring down
Sitter och sörplar på en kopp te och lyssnar på regnet som smattrar så där mysig mot fönsterblecken..
Så himla mysigt och jag tror faktiskt att jag har saknat den mysfaktorn.

Så himla typiskt mig att säga att jag har saknat regnet när jag hela sommare har önskat dropparna
en torka till döds.  

Men alltså en sommar med bara regn är inte så skoj, däremot en dag hit och en kväll dit. Det är mys.


Lägger upp en gammal bild på Bänga,  i dag får Bänga stå för mysfaktorn. Bilden är tagen med en analog kamera och framkallad av mig på estet, därför är bilden i lite "skitigt"-skick. Personligen gillar jag det där lite skitigare. Visst är det fint med kliniskt rena bilder också, men ibland kan lite skit på linsen vara pricken över i:et!