- Skuleskogens nationalpark

Så i helgen fick vi, jag och min trogna vapendragare, för oss att vi skulle åka och vandra i höga kusten. Skuleskogens nationalpark. Eftersom att vi är sådana frilufsmänniskor packade vi vårat superdyra tältet och våra supergosiga sovsäckar Alltså, två feta duntäcken och varsin kudde, lite trasor och lite lakan och så... bilen.
Vi har haft det supermysigt och jag tänkte om jag skulle dela upp inlägget i två delar men vad fan, jag kör allt i ett. Så var beredd på ett lååååångt inlägg med mycket bilder...

Eftersom varken jag eller Jessica äger ett tält bestämde vi oss för att sova i bilen och här har vi nyss vaknat och håller på att värma kaffe på stormköket. Fruktansvärt mysigt om ni frågar mig.

Jessica avnjuter en delikat frukost i bilen.
Kommer blanda med lite mobilbiler. På vissa ställen där vi vandrade var det svårt att ha kameran uppe eftersom jag var tvungen att använda båda händerna för att typ klättra och sådant. Då var det lättare att ta upp telefonen och ta bilder så det kommer några sådana kort också. Även om de är i sämre kvalitet.

Här har vi nyss handlat dagens förnödenheter och hittade en fin brygga längs vägen som vi stannade på. Här övervägde vi starkt att skita i vandringen och istället ligga här och steka i solen hela dagen...

För en som bor i det plattaste landskapet genom alla tider så är det mysigt att få se lite kullar och berg. Även om det inte är så "höga" egentligen.

Efter att ha handlat började vi packa och förbereda. Här ser ni mig som i förebyggande syfte plåstrar om mina framtida skavsår.

Vi gick in till Naturum för att hämta en karta och planera vilken väg vi skulle ta. Vi valde en tur på en mil. vilket låter som en dans på rosor. Eller hur? Mh, riktigt så var det inte. Tanten i disken sade att den där milen brukar ta 6 timmar att gå. Prrfft. Sade vi. Inte en chans. Men jodå så att eh.. Det tog en jävla tid. Men till vårt försvar gick vi nästan två mil allt som allt. Enligt Iphonen besteg vi 62(!) trappor.

För att komma till leden behövde vi ta bilen en bit till den västra ingången. Men på väg till bilen hittade vi en skylt, pekandes rakt upp på tutt-berget ni såg bakom naturm. På skylten stod det 0,8 grottan. Typ, något sådant. Så vi bah; Dah, en grotta måste man ju kolla på och så gick vi. Herremingud, säger jag bara, vad det brände i skinkorna. Det var brant upp. Väldigt brant upp. Medan jag efter en sisodär 100 meter står dubbelvikt och flåsandes torkar svetten ur fejset kommer två barn och liksom springer förbi mig i ultrarpid fart och jag kände bara: shit vad jag har blivit gammal och otränad. (Förut var jag i alla fall ung och otränad..) Den där milen vi skulle gå kändes för tillfället väldigt låååååångt borta.

Har har vi precis kommit fram till grottan och en svettig Jessica luftar armhålorna. Jag lätt besviken över att den där grottan mer var en krater i bergsväggen och inte, som jag trodde, en grotta med gångar och tusentals fladdermöss och ja, jag har en ganska livlig fantasi.

Det var i alla fall en otroligt fin utsikt där uppe helt klart värt mjölksyran i stjärten. Lilla huset ni ser är en del av naturm och parkeringen vi spenderade natten på. Jag dog några gånger av svindel.

Den så kallade "grottan". Vet att vinkeln är lite mongo men det var så mycket folk där som jag inte ville ha med på bilden. Dock fick jag med två barn ätandes på sin matsäck. Har nog gjort den sämsta redigeringen någonsin för att få bort barnen. Men det tar vi inget extra för.

På väg ner igen, och medan jag springer och jagar en fjäril fyller Jessica på energidepåerna, lagom road av min fjärilsjakt. Det blev ingen bild på fjärilen då den inte riktigt ville sammarbeta. Däremot kom det en liten ekorre och en söt liten fågel.

Måste ju testa om det fungerar liksom, vilket vi nu vet att det gör...

Här har vi precis börjat gå den riktgia leden och har hittat ett vattenfall som säkert är jättefint när det faktiskt rinner vatten där. Nu var det lite, lite vattenstänkt. Jag var ju givetvis tvungen att fota

Eftersom att vattenfallet knappt var synligt var jag tvungen att klättra ut till vattenstänket. Jag offrade min ena fot här, som blev dygnsur. Allt för fotokonsten.

Jessica pekar på riktigt vitmossa. Alltså inte den man lägger i adventsljustaken.

För lääänge sedan. Kommer inte ihåg hur länge sedan nu. Eftersom jag har sämst minne. I alla fall låg havsnivån här uppe förut. Vilket är låååångt över den nuvarande havsnivån. Det var häftigt för stenarna låg fortfarande i "vågformade" rännor efter havet. (Shit vad jag aldrig ska bli lärare insåg jag när jag läste det här stycket, haha)

Det var otroligt olika natur. Från trollskog till lövskog till fjällskog(?) som på bilden under.

Så himla mysigt med trägångarna men tyvärr varade det inte så länge tills det såg ut så här. Rakt upp för. Supermegasvettjobbigt.

Men som vanligt var det jättefint och så värt det jobbiga.

På kartan var det en bild på två klippväggar. Som en spricka i berget likt denna på bilden. Men på kartan var den tusen gånger värre och liksom häftigare. Vi lätt besvikna bah; Jaha, det här är ju inte ens samma. Värdelöst och så vek vi av till höger istället. För att klättra upp till toppen.

Här var jag så kissnödig att jag liksom inte kunde hålla mig längre. Så jag satte mig i blåbärsriset och kissade. När jag nöjt sitter där och känner hur trycket lättar säger Jessica att det kommer några. Hjälp liksom. Jag som sitter uppe på en platå har ju hela härligheten i ansiktshöjd för de som går på "stigen" får lätt panik och säger åt Jessica att stoppa dem. Hon säger åt dem att stanna och vända sig om. Dock måste ju killen som går först verkligen kolla att jag kissar och gissa om han får en chock när han får ögonkontakt med mitt underliv... Jag lingonröd i fejset torkar mig skamset och överväger starkt att hoppa av berget så fort vi når toppen.

Uppe på toppen ångrade jag mig, inte fan tänker jag hoppa och missa den här utsikten. Dah, liksom.

Här bestämde vi oss också för att äta vår lunch.

Efter lunchen fortsatte vi vår vandring och kom fram till avgrunden som var som på bilden på kartan. Det roliga är att hade vi bara gått tre meter till istället för att svänga av åt höger till bergstoppen hade vi varit där. Men tur att vi tog den vägen ner också och inte hade fortsatt från bergstoppen. För då hade vi missat den helt.

Så otroligt häftigt. Men som vanligt är det svårt att fota sådant här och få det lika amazing på bild som i verkligheten. Men försökt drömma er dit.

Jag väntade på att Birk och Ronja skulle komma flygandes över oss, men nope.

Här stannade vi och kokade kaffe. Var så himla mysigt här. Många hade stannat där för att slå läger över natten. Vilket vi säkert också hade gjort om vi bara hade haft ett tält. Berget ni ser är de berget vi åt lunch uppe på. Om ni kollar till vänster ser ni också vart sprickan är. Den syns som ett litet V typ.

Vet inte varför jag inte tog upp kameran och fotoade här, för det var väldigt fint. Förmodligen orkade jag inte. Började bli rätt mör i kroppen.

Här dog vi i några minuter. Solen började gå ner över berget och vi, som typ bara var halvägs började bli oroliga för att inte hinna fram innan det skulle bli mörkt. Så här sitter vi och smider planer om hur ska sova under en gran och hur långt matförådet räcker...

Men vi skottade på trots att det började skymma och vi kom återigen till trollskogen.

Vi började känna ett litet lätt obehag över mörkret som sakta men säkert landade över oss. På bilderna ser det fortfarande ljust ut men jag har väldigt långt slutartid och högt ISO.

När vi på morgonen bytte om på macken hörde vi mackbiträdet och en äldre herre prata om att de under veckan hade varit tvugna att skjuta en björn här. Så när skymningen kom plockade Jessica på sig lite stenar och jag övade på att svinga kameran...

Här hade vi varit ute nästan hela dagen och började bli trötta och hungriga och det lät ungefär så här: "men hur jävla långt till ska vi behöva gå egentligen". Sedan började vi prata om max och hur vi kände att vi var färdiga med frilufsandet...

När vi kom fram till bilen var det bäcksvart ute och månen var riktigt stor och nästan röd. Så fint och vi var så glada över att äntligen vara framme. Vi började vår vandring vid elva på förmiddagen och kl 20:00 var vi framme vid bilen igen.

Vi åkte då in till Ö-vik för att handla vatten och frukost sedan åkte vi till Norra ingången och spenderade natten där. Här avnjuter vi frukost dag två.

Innan vi åkte mot Fjällräven outlet tog vi en liten kort tur vid norra ingången. Det var otroligt fint även här och det var synd att vi inte hade mer tid på oss för att gå längre.

Stannade och kollade på den fridlysta laven som jag inte minns vad den heter. Sämst minne som vanligt. Men det var något med skägg... tror jag.

Biologen har stannat för att ta kort på den skägglysta laven och fotografen blev lite kär i ljuset och fotograferade.

Det har varit så himla härligt och mysigt de här dagarna och vi bestämde att vi har som mål att besöka alla nationalparker i hela Sverige. Vi bestämde oss också för att köpa ett riktigt tält och bättre utrustning. Så att man nästan gång kan gå en lite längre tur. Vilket jag ser fram emot! Det har varit jobbigt, men helt klart värt det!