Nikon D800 & Nikon AF-S 16-35/4 G ED VR

Igår kväll läste jag på en norrskens-facebooksida att det kunde finnas en liten, liten minimal chans för norrsken. Wiie, tänkte jag och packade kameraväskan. På något vis lyckades jag även övertala min sambo om att följa med. Med rädsla för att bli uppäten av mystiska varelser i skogen vågar jag inte åka själv, man har väl överlevnadsinstinkt liksom. Dock kan man ju diskutera min livräddares kvalifikationer då han mest låg i en hög på stranden och sov, likt en alkis som tagit sig en sup för mycket i parken... (Att han ens var vaken fram till kl tio var ändå ganska imponerande.) Men jag tänkte att det ger mig ändå ett försprång, för de mystiska skogsvarelserna äter ju den försvarslöse först. Så medan de mumsade på honom kanske jag ändå skulle hinna ta mig till bilen och i säkerhet. Det gäller att planera sådant här i minsta detalj. Som tur var kom det ingen skummis den här gången. Lite mystiska skrik från skogen dock, så jag vet minsann att "DET" finns där ute, förmodligen slipandes på sina huggtänder...

I alla fall, när vi väl kom till havet såg ju jag att något norrsken skulle det inte bli. Inte en gnutta grönt på himlen. Istället tog jag fokus på lite stjärnfotografering. Gissa min förvåning när jag tagit första bilden och det liksom skär lite i ögonen för det är så illgrönt på skärmen. Ett så kallat "fotografiskt" norrsken har jag lärt mig så här i efterhand. Alltså för svagt för ögat att se men kameran kan man inte lura! Det var ju dock inget fint "dansande" norrsken med sånna-dära vågor, men det tänkte jag försöka hitta ikväll, vilket det tydligen är större chans för idag. Vi får väl se.    

Hörs hej!