Nybliven glasögonorm ser solnedgången

Bilder från solnedgången vi var och såg för någon vecka sedan. 


I våras slog jag och farmor följe till optikern, hon behövde fixa nya glasögon så jag passade då på att göra en synundersökning. Jag var helt inställd på att jag skulle få glasögon då jag själv känner att synen nog inte är som den en gång har varit. Men jag hade fel, jag fick inte några brillor. Nähä, tänkte jag, det var väl skönt. Men så har månaderna rullat på och jag har sådan huvudvärk, jämt, jämt, jämt. Speciellt efter en dag framför datorn. Det liksom krampar i hela huvudet på mig och ögonen blir så trötta. Efter en hel dag känner jag att jag nästan spärrar upp ögonen likt en psykopat för att jag är så trött i dem och det finna liksom inget mellanläge längre, antingen helt uppspärrade ögon eller inga ögon alls. 
 
Så har det ju varit ett tag nu men eftersom att optikern sade i våras att det inte behövdes några brillor så litade ju jag på det. Istället tog mitt hypokondriska jag över och jag var ju helt säker på att det här är en hjärntumör. På riktigt alltså. Men så tänkte jag att jag gör en ny synundersökning innan jag söker hos hjärndoktorn. Idag har jag alltså varit och kollat synen igen. Samma procedur som sist, men, den här gången såg optikern att jag helt enkelt inte kunde kolla utan att anstränga ögonen så att de nästan poppade ut och rullade ner på golvet. Jag såg bra på långt håll, men hon såg hur trötta och krampaktiga mina stackars ögon var så hon testade min syn på nära håll, vilket man inte testade sist och herremingud, jag är ju nästan blind.

Hon testade med glas, lite olika så där som de brukar. Sedan helt plötsligt tog hon bort glaset, vilket jag inte fattade så jag sade "nä nu ser jag inte ett kiss". Hon skrattade då och sade att nu hade hon inget glas utan det var helt på egen maskin jag såg. Jag tänkte herremingud, ser jag verkligen så häääär dåligt.
Maskinen togs bort och jag fick en liten bok att läsa i, först med mina egna ögon sedan satte tanten dit glas framför ögonen på mig och den känslan var helt otrolig. För första gången såg jag texten helt utan att ens behöva spänna en endaste liten muskel i ögat/ansiktet/huvudet. JAG SÅÅÅÅÅÅÅG. Det var en sådan befrielse och jag kände att jag för första gången kunde slappna av.  

Nu är jag helt euforisk för det är som ett en helt ny värld har öppnat sig, herremingud jag kanske till och med kommer kunna läsa en bok? Det har ju gått tidigare men det känns motigt och en sida tar så himla lång tid att läsa. Jag har aldrig förknippat detta med synfel förut men nu blev det så uppenbart. Tidigare har jag tänkt att det är för att jag inte kan koncentrera mig eller nått haha. Därför har ju ljudboken blivit min bästa vän. 
 
Och där fick ni en hel bibel om min synundersökning vilket kanske inte är sådär skitspännande för er egentligen, haha! Men så kan det gå. Om två veckor skulle iaf brillorna komma och jag mistänker att det kommer bli två låånga veckor med huvudvärk, speciellt nu när jag vet hur dåligt jag ser då kommer det sätta sig lite psykiskt också. Men jag får försöka sitta lite vid datorn helt enkelt.

Hejrå hälsar stolt glasögonorm!   
 
 
rememberthiis.blogg.se

vackra bilder

Svar: Tack :D
Catarina Nygren

Veronica Wallgren

Så underbara bilder!

Svar: Tack vad glad jag blir :D
Catarina Nygren

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress