Har suttit inne precis hela dagen och gnuggat geniknölarna i hopp om att få fart på examensarbetet. Det gick inte så bra och jag satt mest och dreglade vid fönstret över solskenet utanför. Tillslut fungerade inte hjärnan längre så jag släpade med mig Jessica till havet för att fotografera solnedgången. Det blev ganska fail faktiskt, solen hann gå ner och jag hade hoppas på en lite mer färgexplosion på himlen än vad som blev. Sedan har inte solen riktigt kommit så långt att den går ned över havet ännu, den liksom försvann bakom träden. Snopet tyckte vi, tog ett kort och åkte stelfrusna hem igen. Men snart väntas varmare tider och förhoppningsvis har jag snart samlat tillräckligt mod till mig för att boka den där satans uppörningen så att jag, precis när jag känner för det, kan ta mig precis dit jag vill! Vilken känsla!