För ett par dagar sedan tog jag en frisk promenad, jag såg att det var lite disigt ute så jag pallade inte att släpa med mig kameran. Hela veckan hade varit så där "blöta-raggsockor-tung" och grå vilket betyder att jag blir rätt depp och anti till allting. Så fotograferandet var just inget jag kände för. Jag började oengagerat släpa mig iväg på den 6 km långa promenaden jag tvingat mig själv att gå. När jag kommer till gavleån ligger dimman som en vit slöja över hela gävle. Det var sååå fint. Jag blev genast bitter över att kameran låg hemma, som det alltid bliiir och att jag aldrig lär mig någon gång... Jag förskte desperat fotografera med mobilen. Bättre än inget liksom. Men det var faktiskt kul, att fotografera med mobilen är, i alla fall för mig, en liten utmaning. För det är ju inte alls som att fotografera med riktiga kameran med inställningar, skärpedjup och sådant. Man tvingas vara kreativ med det man har och det var rätt kul. För att vara en helt grå och risig dag med mobilkameran så blev jag rätt nöjd ändå. 

Det här också bilder så olikt mig, jag älskar ju färger och ljusa klara bilder. Det här är ju liksom raka motsatsen, haha. Snacka om att gå utanför min comfort zone. Men det är väl så man utvecklas antar jag? 

Idag har solen i alla fall tittat fram för första gången sedan, sedan aldrig kändes det som. Så härligt att det nästan kändes overkligt haha!