Följde med Daniel hem till hans föräldrar idag då de bor på landet och har nära till skogen. Fick ett sådant sug efter att få gå ut i skogen och sätta mig på en stubbe och lukta på mossan igår. Men det var så sent då så jag tog det idag istället. Det var jättemysigt, första halvtimmen. Sedan fick jag en massa älgflugor på mig, jaa jag vet skitäckligt. Jag fick jättemycket panik och hade inte hittat nå kul att fotografera så då vände jag och började lätt småspringa hem, efter som jag hade typ tusen älgflugor som jagade mig. Då fick jag någonting i hälen så jag kunde inte ens gå. Hungrig hade jag också blivit och just då kändes det som att jag var tagen ur en film, typ jordens undergång. Ingenting finns kvar, förutom en ensam själ som strosade på en menlös vandring. Efter en halvtimme ringde jag Daniel och pep; Hääämta mig.. 
Min skogslängtan är nu botad, säkert för ett år framåt. Kanske för all framtid.