Nikon D800 & Tamron AF SP 90/2,8 Di VC USD Macro 1:1

Det pratas om att folk är födda i fel kroppar, liksom att de egentligen skulle vara en blåmussla (HAHA said no one ever, brukar vara något mer coolt djur som tiger eller örn. Men i alla fall.) istället för människa, man istället för kvinna (och tvärt om). Jag känner mig ganska bekväm i mitt kön och i min kropp, ja det är ganska gött att vara jag ändå. Men jag förstår att folk är födda i felkroppar för jag hävdar bestämt att jag är född i fel land, för herre.min.gud vad det här inte är min årstid. Det finns ingenting med vintern som jag uppskattar. Okej, jag ljög lussebullar är fan guds försök till förlåt för den här årstiden. Men vintern tar mer än vad den ger mig. (Lussebullar kan man ju äta året om för i helvetet) 

Jag är helt enkelt skapt och anpassad för att vara i ett varmt land, jag känner det i tårna. De talar till mig. 

Jag blir så låg på vintern. Mörkret fräter på mig som syra och jag tappar lusten till allt. Likt en zombie med dreggel i mungipan och en D-vitamin i näsborren (det är inte så lätt alla gånger) släpar jag mig muttrande och monotont genom den här årstiden fast bestämd om att jag i framtiden kommer spendera mina vintrar på andra sidan jordklotet. På en strand skålar jag och mitt eget svett, varma och lyckliga. 

Bilderna är från i höstas, hösten som regnade bort och i något slags bakfullt töcken bytte vi bara namn på årstiden utan att någonting egentligen förändrades. Prutt. Nu ska jag plugga e-tjänster. En kurs som för övrigt är min sista data-kurs. Herregud, det är i alla fall lycka det, att veta att de äckliga kurserna snart är slut.

Hörs hej!