Beslutsam som fan
Förra sommaren började jag med körkortet, jag tog en intensivkurs på två veckor och kom så långt att jag till och med körde upp. Skrivningen, som jag trodde att jag skulle kugga på, klarade jag med god marginal. Körningen jag trodde jag skulle ha lättare för kuggade jag mig på. Jag hade oturen att köra upp i en trasig bil, där ettan och backen knappt gick att lägga i. Jag fick i stort sätt ställa mig upp i sätet och slå i växlarna med ett baseballträ..
 
Kritiken jag fick, och som var anledningen till att jag inte klarade uppkörningen var för att körledaren tyckte att jag, likt tant agda på 90 bast, tog för lång tid på mig att komma iväg från rödljusen och att jag, när jag skulle backa runt hörn gjorde en päronsväng. Sedan avslutade han med att jag nu hade oturen att få köra i en trasig bil, men att det påverkade ju inte min körning. Okej, att jag gjorden en päronsväng var inte bilens fel, men å andra sidan dödade jag ingen och nästan alla jag pratat med som gjort en päronsväng fick sitt lilla kort ändå. Men att jag inte kom iväg fort nog i rödljusen var faktiskt bilens fel. Får  man inte i ettans växel, är det svårt att köra överhuvudtaget.
 
Det jag skulle ha gjort då, var att fråga denna lilla otrevliga gubbe om han tyckt det vore lämpligare av mig att kliva ur bilen och puttat igång den, för att snabbare komma iväg från rödljuset istället för att försöka få i växlarna. Men det gjorde jag inte, jag bröt ihop.

Detta var mitt i sommaren och alla körtider var fullbokade, nästa tid som fanns var i slutet av september, vilket ledde till att min skrivning skulle hinna gå ut. Jag skulle få börja om helt från början, betala varenda krona igen, plugga och allt det där igen. Där dog min motivation och jag tänkte att jag skiter i vilket och köpte en cykel istället.
   
Men nu, nu har en väldigt fin kompis utbildat sig till körskolelärare och precis fyllt år så att hon lagligt får vara handledare. Snäll som hon är, har hon tagit sig an mig och vi körde första gången i måndags och det blev även en tur igår. Det känns så jävla bra. Förutom den lilla gerjen att jag kanske körde mot rött, och den gången när jag kanske bara var på väg att köra rakt igenom rondellen.. Men vi har kul, vi skrattar, vi glömmer växlar och ingen kan höger eller vänster. Jag tycker äntligen att det är roligt att sätta mig bakom ratten. Förut hade jag mest ångest, jag var rädd och ville inte alls. 

Nu är det kul och jag lär mig saker, jag vill köra hela tiden och längtar redan till nästa gång. Nu jävlar ska jag fixa detta, och när jaga står där, med tårar i ögonen för att jag äntligen har klarat körkortet, då ska jag låna/köpa/hyra en bil och jag ska åka till Norge och fotografera. Jag ska ge mig själv en resa i belöning! 

Att smygfotografera folk är ju faktiskt riktigt kul.. 
 
Andrea

Du kommer snart ha det där jäkla kortet i handen! Får jag följa med till Norge då? (a)

Svar: Självklart får du det :D :D :D det blir bara ännu bättre!!
Catarina Nygren

Andrea

Weeee :D

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress