Det var ju typ nyss...
En bild från i somras, tagen från vår förra balkong efter ett regnoväder. 
 
Det är med lite vemod jag sitter här och skriver. Liksom vad hände tänker jag med gapande mun medan jag gnussar mig frenetiskt i ögonen. Det var ju typ nyss jag satt där inne i aulan med alla hundratusen (lätt överdrift, men ni fattar de var mååånga) nya studenter i galaxen i Borlänge. Det var ju typ nyss jag hittade en gammal intorkad mascaraborste intrasslad långt in i halsdukens mörka vrår och tänkte, shit vem släppte ut mig och jag kommer aldrig lyckats få kompisar i skolan. 

Det var ju typ nyss vi gick i grupp, den nya klassen och jag, från galaxen. Det var ju typ nyss jag tappade bort alla och helt vilsen irrade runt på högskolan tills en äldre student såg skräcken i mina ögon och vägledde mig till rätt byggnad. Typ nyss jag stapplade in i salen som redan var fullsatt och piper förlåt, jag gick vilse.

Det var ju typ nyss jag satt där med panik över den första uppgiften, ett reflektionsprotokoll som var så jävla svårt. Det var ju typ nyss jag lyckades få högsta betyg på det där refkeltionsprotokollet som var så jävla svårt. 
 
Det var ju typ nyss jag spillde keso över hela mig och tänkte, shit, ingen kommer verkligen vilja bli min kompis. 
Det var ju typ nyss jag blev kompis med M & M som uppskattar allt det där taffliga, senila och förvirrade som jag kallar för mig.

Det var ju typ nyss jag satt där kl 9 på kvällen och kallsvettades och försökte få ihop en lathund på för många sidor för att hinnas med på fyra timmar. Det var ju typ nyss jag insåg att deadline på lathunden visserligen var samma datum men en månad senare. 

Det var ju typ nyss och nu sitter jag här och finslipar på mitt examensarbete. Say whaaat? Hur gick det till, jag fattar inte, jag sitter bara här och gapar liksom. Det är 10 veckors examensarbete och en en kurs där vi gör vår portfolio kvar, sedan är det slut. FINITO. THE END. HEJ DÅ. Tre jävla år sprsang förbi mig och jag försöker förstå hur det gick till, hur kunde jag missa det? 

Sedan då, vad händer då? Menar ni att jag ska vingla ut där, ni vet, i verkligheten på egna ben? Jag vet inte om jag är redo för det här än. Det är ju skitläskigt rent ut sagt! 

Det var ju typ nyss jag satt där inne i aulan med alla hundratusen...
 

  
Lili

Fin bild! Känner igen rädslan och vemodet när en ny era snart ska inledas. Kan vara otroligt förvirrande. Men också utvecklande och kul! Du var säkert sjukt nervös och hade liknande tankar innan Borlänge menarjag :)

Svar: Åh, tack :DJa, nog var jag nervös allt, första dagen i skolan. Haha, försöker se det som att det öppnar upp för nya möjligheter och nog kommer det bli bra allt. Lite läskigt måste det vara, annars är det inte tillräckligt utmanande! :D
Catarina Nygren

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress