Då var en hemma i kalla och äckliga Sverige igen. Jag trodde att det skulle bli lite skönt att få komma hem och sova i sin egen säng, men nej. Jag hade fel. På flygplatsen i Perth grät jag som ett litet barn för jag ville verkligen inte åka hem. 

 

Vi har haft det helt underbart verkligen, värme och sol. Men framför allt semester från skola och alla måsten. Jag tror att det är det som gjorde att det kändes så tungt att åka hem igen. För jag vet att hemma väntar en käftsmäll av allt det där som väger så förbannat tungt. Alla måsten. Skolan. 

 

Men efter två veckors semester från livet och lite D-vitamins knarkning, så tror jag faktiskt att jag är redo att slåss igen. 

I alla fall så hyrde vi en bil och tog en roadtrip i två dagar. Vi åkte längst kusten och stannade lite här och där. Första dagen på väg till hotellet vi hyrt för en natt körde vi rätt sent på natten. Vi stannade för att sträcka på benen och stjärnhimlen som blickade ner på oss när vi klev ut var helt jävla sinnessjukt vacker. Vi stängde av bilen och jag riggade upp kamera med stativ och började fotografera.

Nu var vi ju mitt ute i skogen på en pytteliten väg (som skulle vara motorvägen) och vi hade inte mött någon eller sett skymten av varken hus eller människor på flera timmar. Så när det, bredvid bilen, i skogen, började prassla och grenar knäcktes fick vi ganska mycket PANIK och sprang in i bilen och drog. Så jag hann väl få ca tre kort på stjärnhimlen. Var av två var i ofokus, så lyckan att jag i alla fall fick till en bild utan att bli uppäten av den tasmanska djävulen. 

 

Fler bilder kommer självklart, men nu blir det tentaplugg då vi "mjukstartar" lite sådär med en tenta i morgon.