Idag har jag pluggat hela dagen, ända fram tills de att jag fick tennisarmbåge och låg och skrek i sängen. Jag lade mig ner och använde min arm/axel som tydligen försökte slita sig loss från kroppen (lite som skåne försöker slita sig loss från Sverige) att stödja på. Det gick inte så bra och jag skrek åt Daniel att han skulle hjälpa mig. Han frågade i panik vad han skulle göra. Jag som mest försökte fokusera på smärtan i axeln skrek 
-INTE FAN VET VÄL JAG, GÖR NÅTT BARA... 
Så fruktansvärt puckat. Men tillslut hjälpte han mig över på rygg och jag kunde andas igen. Jag värmde sedan värmekudden och lade på axeln och nu fungerar den igen, tack och lov. 

Efter dramatiken fick jag skittråkigt och hade damp. Efter några timmars funderan på vad man kunde hitta på kom jag kom på att min stol som ser något sönderpruttad ut kunde behöva sig en makeover. Eftersom de under de senaste två åren har blivit en heeeeel del plugg framför datorn har tyget liksom gjort sitt. 

Jag som hatar att sy, och där med inte har sy-prylar som nål och tråd och tyg. Satt ett tag och klurade på hur jag skulle lösa det problemet. Men så rotade jag igenom linneskåpet och hittade ett gammalt örngott som liksom är den enda i sitt slag. Det är fint men jag använder det aldrig då de inte matchar till de andra sängkläderna. Så vad passade inte bättre liksom? 

Sedan rotade jag fram en skruvmejsel, hammare och spik. Skruvade av sittdynan och slet av de gamla avlagda tyget och spikade fast det nya! Och ta'da, stolen är som ny igen! 

De fruktansvärda tyget som letade sig fram under gav en nästan frätskador i ögnen. Fy så gräsligt!