I kväll har jag promenerat en mil. Japps, det känns på riktigt i stjärten vill jag lova. 
Jag har varit i gruppslagsmål, japps, jag mot säkert tusen myggor. 

Jag har tydligen ett väldigt delikat vänsteröra. Fråga myggorna som bet mig. Det var nästan så att jag fick skaffa ett sådant där kösystem. Nummerlappar och dyligt så att alla skulle få plats. Ni kan ju tänka er hur mitt öra ser ut nu. Fem(!) myggbett senare. Ni vet det där krumelurerna i örat som pigan Ida i emil i lönnerberga undrade över? Ja, några sådana har inte jag längre. Det är liksom bara en stor klump utav hela örat. Skitsvullet med andra ord. Ajajaj.

Till min stora lycka hittade jag världens bästa smultronställe. Problemet var ju bara att i samma stund jag fann mina smultron, fann myggen mitt delikata blod.

Kära värld, nu var det krig. Slagsmål. På riktigt. Tyvärr vann nog myggen, men jag fick mina efterlängtade smultron i alla fall. Ett mongoöra och hundranittionio myggbett till på köpet. Men det var det värt!